|
IRMINSUL LYRICS
"Urberg" (2007 Demo)
1. Urberg
2. Frostfödd
3. Häxhammaren
1. Urberg
I urminnes tider det legat just där
Ett mäktigt och orubbligt lugn
En visdom så vidsträckt förskaffad av år
Till slutet kommer bestå
Ett monument över dagen då tingen blev till
Då världen mötte sin vår
Då världshaven bildas, bäckar blev till
Skogar tillika så snår
I urbergets mark dväljs den kraft
Som skapade allt
En blick imot skyn en väldelig syn
Urbergets kraft
Mot dess väldiga massiv allt ter sig så slätt
Stallaktiter i grottor som växa så tätt
De dunkla grottors sköna behag
Ej skådats av människas öga har
Ur marken sig tornar mot himmelshög höjd
Dess oslagna snöklädda topp
De sluttande sidor någon grönska ej när
Då den bitande kylan så ilsket förtär
Nu dagen den nalkas då resan tar slut
Ett skred i dess orörda snö
Det sista att rämna nu falla itu
I en värld ämnad att dö...
I urbregets mark dväljs den kraft
Som skapade allt
En blick imot skyn en väldelig syn
Urbergets kraft...
2. Frostfödd
En viskning i midvinternatten
En skugga som sveper förbi
Den kyla han sprider omkring sig
Närts av hans hat
Ett hat mot den värme
Som finns inom oss alla
Tag dig i akt
Och lås din dörr
Över snöklädda vidder
Han färdas genom natten
Mot ditt hem
För att ta ditt liv
I snö är han född och i tö skall han dö
Hans sista färd med ett dödligt begär
I snö är han född och i tö skall han dö
En man så kall med ett hjärta av renaste is
I mörkret man kan honom skåda
Likt ett glåmigt flackande sken
En själ förvriden av ondska
Driven av sitt hat
Ett hat mot de sina
Som stod honom så nära
Fördriven
Mot säker död
Då livets låga falnar
Och ljuset sakta släckes
Han föds
På nytt till is
3. Häxhammaren
I sen timma vid glödens varma härd
Sitter en kvinna i läkekonst lärd
Förskaffad kunskap av äldres kloka ord
Från månget släktleds visdom
Hemmets stillhet då rives tvärt itu
Av män förblindade av falskhetens ljus
Lömskt förledda från maktens korridor
I blind lydnad i hopp om nåd
Mot farsot stillat bot
Halshuggd bränd på bål
Hennes sot fördunklar vår sol
Här ändas hennes år
Till häxhammarens syftes mål
Med blixt från vässat stål
Mot hennes vetskap ränker smidits fram
Av sina egna barn från sin famn
Hennes öde nu förseglats genom lögn
Av den vita slaktaren till döden dömd
Brutalt släpad ur sin barnahemsbyggd
Ser sina forna vänners flackande blick
Hon vändes ryggen trots mången vänskaps år
Då kristi präster sitt tvivel sår
Hon drives fram av nattaman
Mot en plats som krävt månget liv
I sin sista tid hon dock finner frid
Då hon ser att hon ensam stå
Mot farsot stillat bot
Halshuggd bränd på bål
Hennes sot fördunklar vår sol
Här ändas hennes år
Till häxhammarens syftes mål
Med blixt från vässat stål
|
|
